en månad kvar

Tjena. Hemresan närmar sig med stormsteg och det är idag mindre än en månad kvar tills jag vandrar på svensk mark igen. Men det innebär också att det bara är drygt en månad kvar tills Patti och David ska gänga sig (fick det uttrycket från Lilla sjöjungfrun). Spännande.
Borde egentligen vara på målarkursen nu men har av misstag (hoppas jag) blivit inlåst i lägenheten av Adrian som är på jobbet, kanske 40 minuter härifrån. Har nämligen själv glömt mina nycklar hos två kompisar (surprise surprise).
Adri har haft långledigt från jobbet till äran av Freedom Day, som firades igår, årsdagen av det första demokratiska valet i Sydafrika (1994, då Nelson Mandela blev president). Så igår besökte vi Robben Island, ön som Mandela var fängslad på i 18 av sina 27 år bakom galler. Fick höra hur det var att leva på Robben Island av en föredetta politisk fånge. Intressant.
Annars har vi i helgen mest klättrat med ett sydafrikanskt par, Catherine och Jonathan. I måndags var vi på en stor Balkan-fest med dom. Folk var utklädda till zigenare och massa dansvänlig musik pumpade ur högtalarna (du hade gillat det, Emma).
Den 14:e maj hoppar vi på en buss till Windhoek, Namibia, som tar ungefär 20 timmar. Där ska vi hälsa på ett amerikanskt par vi träffade här i Kapstaden för ett par månader sen. Det första vi gör när vi är framme är att ta oss till Spitzkoppe, ett litet berg mitt i öknen, för lite trad-klättring. Ska bli fett. Den andra planen är Etosha National Park, som är hem till the Big Five, så förhoppningsvis får vi se elefanterna, lejonen, bufflarna, noshörningarna och leoparderna... Vi tänkte även besöka Namiböknen med sina stora röda sanddynor. Hoppas vi hinner.

I ett Township (Blackys Dorp) som organisationen HOPE arbetar träffade jag på en man som tränar kidsen där i fotboll. Barnen är mellan 7 och 18 år och mannen tränar de olika åldersgrupperna 4 dagar i veckan. Totalt är dem 84 st som regelbundet går på träningarna. Grejen är att dessa människor lever extremt fattigt. Vissa av dem får inte ens ett mål mat om dagen... Fotbollen håller dem borta från kriminalitet, alkohol och droger. Det vore fett om ni som läser det här kunde undvara några kronor så att vi skulle kunna köpa lite t-shirtar och fotbollsstrumpor till det här laget (de kallar sig Blackys Dorp United). Om ni har möjlighet till det så är det bara att skicka ett mail till mig (super_marth@hotmail.com) så får ni mitt kontonummer.

PUSS till er alla.

Rocklands

Jaa. Nu har jag inte skrivit på några veckor och rätt mycket har hunnit hända. Jag hade tänkt att skriva att Patti och David är på väg hem till Sverige i skrivande stund men sanningen är att dom är fast i Johannesburg på grund av något strul med planet. De hade tydligen vittnat till rykande motorer som enligt flygvärdinnan var helt "normalt". De har i alla fall spenderat natten på ett lyxigt hotell i Jo-burg, dock bjöds det inte på någon middag (vilket förståss var det stora samtalsämnet för detta matälskande par).
Adde och jag kom igår kväll hem från en grym trip till Cederberg och the Rocklands (kanske det fetaste boulder-klätterstället i världen) som även räknas som ett världskulturarv (otroligt vackert). Vi sportklättrade mest och dagen vi skulle bouldra fick jag sån otrolig magknip och huvudvärk (som fortfarande håller i sig). Magknipen har även fått sällskap av ständiga besök till toaletten (wooohooo). I alla fall så var helgen härlig. Vi bodde i en liten stuga utan el så vi fick använda oss av gas- lampor och spis. Gick på en nice promenad där vi fick se grottmålningar av San (buskmän) som kunde vara mellan 200-20000 år gamla (eeeeh?). Det såg i alla fall coolt ut.
Det har varit soft att ha Pruttski och David på besök för vi har hittat på najsa saker ihop. Godahoppsudden blev besökt återigen och det var det värt. Så såg vi lite andra djur. Strutsarna var där fortfarande men babianerna gömde sig nånstans. Vi såg ett djur som heter eland och så sprang David och jag efter några zebror, som lunkade i horisonten, för att få bra foton. Det blev sådär.
Sen fick Patti äntligen träffa sina älskade pingviner. Vi fick höra vackra parningsläten och allt. Vackert. En annan dag besökte Patti, David och jag World of Birds. Man fick gå runt bland fåglarna som flög över ens huvud. Läskigt. Har ju lite av en fobi för fåglar efter ett par oprovocerade attacker. Men vackra var dom. Så hade de på det stället också olika sorters apor. Vi fick gå in bland några som kallades för squirrel monkeys. De älskade David.
Sista kvällen tillsammans var vi ute och käkade på ett ställe som heter Mama Africa. Jag beställde in krokodil-kebab... Inte det godaste jag ätit men det var nice att prova.
Volontärarbetet är himla intressant även fast det är svårt för mig att hitta något konkret att göra. Går ibland ut på promenad med en flicka som mestadels sitter isolerad på sitt rum på grund av att hon har tuberkulos. Hjälper till att fixa käk till mammorna till alla HIV-sjuka bebbar som finns på avdelningen. Häromdagen fick jag se in i ett av skjulen som så många människor här bor i. Det är så jävla litet. På en yta av kanske 10 kvadratmeter bodde det 3 vuxna och 4 barn. Sjukt. De har bott så i tre år i väntan på en riktig lägenhet. Det enda de lever på är det lilla bidrag de får för barnen eftersom alla i familjen är arbetslösa. Jag fattar inte hur folk överlever.

Fågelattacken

Varför (värför) blir jag utsatt för fågelattacker? Jag skulle precis säkra mig vid ankaret på en klättringsled då de svarta små liven gick till attack (som vildvittrorna i Ronja rövardotter).
Förra helgen besökte vi Godahoppsudden. Otroligt vackert. Massor av strutsar och babianer överallt. Vi såg en stooor sköldpadda också. Jag ville kramas men han ville bara gömma sig i sitt gigantiska skal. Lilla livet.
Blev inget volontärarbete för SEED men har nu, genom en löparkompis till Adri, fått kontakt med en organisation som heter HOPE (www.hopecapetown.com) som jobbar med HIV och AIDS. Kontoret är beläget på Tygerberg Hospital på en barnavdelning så jag har fått träffa små liv som tyvärr smittats med HIV av sina mammor...
Patti och David har varit här i ett par dagar nu så nu bor vi fyra personer i en liten etta. Igår chillade vi på stranden på eftermiddagen. Otroligt vackert men alldeles för mycket vind, så sanden piskade oss rejält. Päts och Dave har redan hittat ju jitsu klubben här så dom tränar för fullt (och Davves gi sprider otroliga odörer i lägenheten).
I helgen ska Adri och jag lämna turturduvorna eftersom vi fått en inbjudan till en klätterkompis stuga (nära Cape Agulhas). De människor vi träffat i Kapstaden är så otroligt sociala. Adri säger att det kontaktnät han skaffat sig här på en månad är större än vad han funnit i Sverige på tre år.
Annars fortsätter dagarna som vanligt. Adri jobbar på hårt på universitetet i Bellville och jag kämpar vidare med att lära mig att måla vackra tavlor. Härom dagen var vi och käkade och tog en öl med de tre svenska tjejerna jag träffade på planet till Kapstaden.

Senaste nytt.

Hallå hallå alla (om det nu är någon som läser mina "spännande" inlägg).
Två kackerlackor har upptäckts i lägenheten... aaah. En lyckades jag krossa igår men den andra... en snabb rackare. Hoppas dom inte bygger bo någonstans (som kläcks lagom till Pattis och Davves ankomst).
Har ännu inte börjat göra någon nytta i landet... Nazareth House, ett ställe jag sökt volontärplats på, har inte hört av sig fast att jag legat på med mail och telefonsamtal. Men jag har fått erbjudande om ett annat volontärjobb. Organisationen heter SEED och lär barn i grundskolor och i Townships (fattiga områden) hur de ska odla sin egen mat på ett hållbart sätt. Superspännande. Om jag hittar ett sätt att transportera mig så börjar jag på tisdag nästa vecka.
Den här veckan har jag börjat på en målarkurs. Just nu fokuserar vi bara på att teckna och jag får till och med hemläxor. Väldigt ambitiöst. Inom kort får ni se mina konstverk ;) (jag kanske ska fokusera på att måla en korp eller papegoja så att Malin kanske till slut får den tavla jag lovade henne för typ sju år sedan...).
Annars så är det just nu en Capoeira festival på gång i stan så det är work-shops hela helgen nu. Igår körde vi afro-brasiliansk dans. När jag var som sämst tänkte jag på hur Daniel och Jens skulle ha sett ut och blev genast bättre till mods ;)
Har blivit vardag att vara här nu. Tränar varje dag. Var och joggade på Table Mountain (eller Taffelberget, som Jennies mamma lärt mig att det heter på svenska) härom dagen. Mjölksyra deluxe.
Och till slut, det alla ni vill höra... DET ÄR SÅ VARMT!!!! Svettas jämt. Tur är att det finns en pool som man kan svalka sig i...
(ps. på fotot står det 2008 men det är faktiskt taget här i sydafrika... på seapoint ds.)

Montagu och annat

Hej hej vänner.

Nu har vi skaffat 3G Internet som går så långsamt så långsamt. Men det är nice att inte behöva springa till ett Internet kafé bara för att snabbt kolla mailen.
Helgen var fett. Vi drog till Montagu, en liten stad två-timmars bilfärd från Kapstaden, med ett amerikanskt par (Summer och Tommy). Vi bodde på the Bos Guest Farm. Världens gulligaste lilla backpackerstället med hästar, hundar och härliga påfåglar som låter som tutande lastbilar klockan fem på morgonen. Ägarna är klättrare så dom gav oss massa tips om var vi skulle gå. Vissa leder är så läskiga... Trodde jag skulle skita på mig. Men det känns fett när man klarar det. Bara fallit några gånger :)
I måndags var jag på första Capoeira träningen här. Blodblåsor på fötterna och härlig träningsvärk i hela kroppen. Idag är det träning igen. Det suger verkligen att Adri måste skjutsa mig till och från träningen när det bara är typ 10-15 minuters gångväg. Man ska ju inte gå ensam här när det blivit mörkt (och många säger att man inte är säker heller i dagsljuset).
Sagt upp mig från det där volontärjobbet för jag har ingen lust att packa upp mediciner hela dagarna de kommande månaderna. Fick berättat för mig i måndags att det bara är såna saker som jag kan få hjälpa till med. Hejdå, sa jag då. Nu har jag skickat in en ansökan att få volontärarbeta på ett ställe som heter Nazareth House. Där tar dom hand om socialt utsatta barn men även äldre. Så har dom också en Hospice avdelning där de vårdar många som har AIDS. Det verkar enormt lärorikt. Hoppas de hör av sig.
Annars är det inte så mycket mer som händer. Det pågår en festival i stan som heter Infecting the City, där dom har korta uppvisningar på allmäna platser i stan. Det är grymt.
Fått jobbet på St:Görans sjukhus (avd. MAVA) till sommaren förresten, så mamma du behöver inte oroa dig för att försörja mig ;)

Take care! MUAH!

ja, hej.

Frustration att se sa mycket rikedom och fattigdom smlat pa ett och samma stalle. En sydafrikan bor i ett slott, den andre i ett skjul. Nar morkret faller over Kapstaden vill man helst inte vistas utomhus. Igar nar vi var pa vag hem fran boulderhallen var det redan kolmorkt ute. Det lag redan massa manniskor pa gatorna... Manga vandrade runt i sma gang. Hjartat borjade sla lite fortare. Vi skyndade oss hem. Inget hande ju men det ar ingen trevlig kansla att ha... att nagot kan handa.
Joggat vid havet vid Sea Point med Adri idag. Svart att tro att det ar vinter hos er.
Forresten. Det ar ju vanstertrafik har. Skulle ju passa dig Emma, som tar vanster i rondellen (har skulle det i alla fall bli ratt) ;)
Varit tva dagar pa Robbie Nurrock Day hospital. Inte alls vad jag forvantade mig men det ar trevligt att traffa lite manniskor. Jag arbetar som slav pa apoteket som finns dar. Organiserar deras mediciner. Det dom inte vet ar ju att jag inte ar en stjarna pa att organisera ;) Hoppas att det har leder till nagot annat, nagot mer givande. Det ar i alla fall nice att fa gora nagot. Ska dock halla utkik efter nagot som ar en aning mer givande.
I helgn ska vi ivag och klattra med ett amerikanskt par. Det kommer bli fett. PUSS

Cape Town

Forutom att jag missade mitt plan fran London till Johannesburg sa gick resen valdigt smartfritt. Traffade pa tre svenska sjukskoterskestudenter fran jonkoping som var i samma sits som jag. Nice med lite sallskap.
Val framme i Kapstaden star Adri med en skylt med mitt namn pa och tycker att han ar roligast i stan :)
Fram till idag har vi bott pa Ashanti hostel, i ett dorm som vi delade med 6 andra.
Hunnit se pingvinerna i Simon's Town, klattrat i Silvermine (grymmaste utsikten), joggat i bergen...
Traffade i veckan pa en nice tjej fran Uganda. Hon heter Sarah och jobbar som frisor. Hon kom fram till mig och undrade om jag ville ha rastaflator med harforlangning (jo, tack, jattegarna :) ).
Na men, hon visade mig i alla fall runt i stan och vi ska traffas i nasta vecka igen.
Varit och fragat pa ett sjukhus om jag far volontararbeta dar men de sa att jag skulle komma tillbaks i borjan pa nasta vecka (alltsa i morgon) for att fraga the facility managers. Hall tummarna!
Har aven tankt att joina en malar-kurs som halls pa ett galleri i narheten.
Ska inte bli for langrandig. Kort och gott ar det otroligt att vara har pa andra sidan jordklotet. Massa nya intryck och mycket trevliga manniskor. Sa forutom inbrott i bilen och en stulen CD-spelare sa har inget hant (pa en vecka).

Puss allesammans.